33+3

 

I morgon är jag i vecka 33+3, det var då jag födde Meja-Lisa.
Den dagen är verkligen en målstolpe för mig den här graviditeten.

Jag kommer bli glad för varje dag jag "går över".

 

Jag går ju och tror flera gånger varje dag att han/hon är på väg ut.
Varje steg jag tar trycker den på som bara den. Men sånt kanske är helt normalt.

Jag har inte direkt de symtomen jag hade de sista veckorna med Meja-Lisa.

Då var jag sjukt svullen om fötterna, det var två stora elefantfötter där nere samt att jag hade domningar i hela händerna (tycker mig börja ana att det börjar kännas lite så nu).

Jag sov väldigt dålig (nu är det bara för att jag måste gå på toa om nätterna) pga att det gjorde ont hur jag än låg.

 

Annars då, gällande den här graviditeten så här långt...

Jag tycker det går bra, har varit mycket tröttare och kännt mig mer otymplig den här gången.
Men jag gissar att det beror på att vi redan har en liten tjej i huset som kräver sitt. Samt att jag har lite svårt att sitta still när jag är på hemmaplan, nu är det ju trädgårdstider och det är ju kul att fixa och greja.

Men de senaste veckorna har jag inte varit nå trött psykiskt mer att jag känner att jag behöver vila kroppen lite, och ta det lite försiktigt så bäbben vill stanna en stund till där inne.

 

På måndag är det kontroll på specialistmödravården igen, ser allt normalt ut då så gör de ingen mer kontroll...då får den komma när den behagar. Då har jag gått 34 hela veckor.
Håll tummarna att Meja-Lisa får ha sin födelsedag i fred i morgon.

 

Ja men det var väl det, nerpräntat för mitt minnes skull.

 

Kram Sofia