Och tiden bara går...

Nu ni, nu ska jag göra ett tappert försök att skrämma liv i den här bloggen igen.
Jag måste, jag blir stressad av att inte föra dagbok, att spara mina ord och bilder här.

Jag börjar med några bilder från idag, när vi var en sväng till skogen.

Sen tänkte jag göra en rensning i kameran och visa ett axplock av vad som hänt sen jag bloggade sist.

I dag skulle vi ha åkt till kusiner och faster på Muskö, det vankades sommarfest.
Men Iris drog igång ett kräkkalas igår så vi fick ställa in. Bilen var redan packad och allt förberett för dagar i skärgården. En kaka var bakad för att smaska på där på bryggan, i det idylliska och det vackra som Pernilla alltid fixar.

Men det blev en tur till skogen istället, med en trött Iris som nu i alla fall var kräkfri.

Och kakan fick vi smaska på ändå, fast på en filt i gräset.

Joel gillar radiostyrda bilar, och till hans stora förtjusning tycker Meja-Lisa att det är superkul att köra, och hon är duktig också.
Så det blev en hel del rattande.

Och det bestegs en hel del stora "berg" också.

Sköna timmar i skogen, skönt för både kropp och själ.

Nu är det lördag kväll, Iris känns som vanligt igen. Nu får det bli någon mer dag med lugnt tempo, sen är vi redo för livet igen.

Då tar vi en snabb genomgång av det senaste halvåret, vi börjar med julen 2015.

Jul med min sida, hos min bror med familj.

Och så jul med Joels sida.

Nyårsafton.

Dagen spenderade vi i pulkabacken med lek och korvgrillning.

På kvällen var vi här hemma hos oss.

Ett stort kliv till Maj, då kompisarna kom och firade Meja-Lisa 6 år.

Paketöppning.

Tårt -och kakkalas

Sen kom även släkten och firade henne.

Sen skuttar vi vidare till Midsommar, som vanligt tillbringade vi dagen vid Dybecksgården i Odensvi.

Det verkar vara något intressant med bullen.

Ture och Meja-Lisa.

Far och son

(här hade mamma Jenny en bäbis i magen som nu är ute och är en lillebror)

Och dotter...

Far och dotter, mina fina.

Meja-Lisa ska rida häst.

Efter dans runt stången åkte vi till Jenny och Urbans nya sommarstuga, där tillbringade vi ett skönt och roligt dygn.

Midsommarlunch.

Lekar.

Med grannpojken.

När Iris fyllde 3 år åkte vi till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby.
Födelsedagspresent och dags för att lämna napparna till Pippi.

Hos Emil

Bröderna Lejonhjärta

Sen kom släkten och firade henne, men det blev visst inte så mycket kort på det firandet.

Lite mat och kakor.

Ja nu är tanken att jag lite mer regelbundet ska blogga igen, så jag har min lilla dagbok att gå tillbaka och titta och läsa i.

Jag lovar inget, men jag ska göra ett tappert försök.

Tack för idag.

Kram Sofia

Midsommar 2015

 

Mormor gjorde kransar till tjejerna.

 

 

Här har midsommar passerat. Vi fick en fin och lugn midsommar.

En skön förmiddag på hemmaplan och sen åkte vi till Odensvi för att dansa kring stången.

Och efter det firade vi och två familjer midsommar här hemma hos oss.

Iris

Meja-Lisa

 

Tokiga Ally och Iris

 

Och mys på filten.

Solen kom fram och det blev perfekt väder på midsommarfirandet.

 

Vår fina lilla Iris

 

Jag börjar bli lite fundersam vart solen och värmen håller hus. Börjar känna lite smått panik men försöker slå bort det. Vädret rår vi ju inte på. Men jag längtar efter den där hettan, den vi fick uppleva förra sommaren. När bad är det enda som hjälper.
Vi jobbar fortfarande så än är det ingen fara på taket, men det är ju härligt med svettiga eftermiddagar och kvällar också.

 

Vecka 28 smäller det nog till och sen är det vacker sommar i fem veckor, det tror jag.

 

 

Mera dans.

 

Och dom här då, Meja-Lisa och Ture. Fina ungar, fina med varandra.

 

Vilken hand?

 

Rätt!

 

Vilken hand nu då?

 

Min stora tjej, min stora Meja-Lisa.
Den finaste jag har ( och när jag säger det så fyller hon i med: -och Iris och pappa också).
Jag älskar att ge de fina minnen och upplevelser.
Såna här upplevelser som bara är.
Oj, nu känner jag att jag börjar gå in på "mina tankar och känslor", såna som jag kan ha som inte går att förklara med några ord.

Kortfattat så njuter jag när jag ser mina tjejer i såna här enkla och vackra ögonblick.
Det behöver inte va storilat som Gröna Lund, Liseberg eller andra stora häftiga upplevelser.
Det vackra i det lilla, det som följer med dom i hjärtat resten av livet.
Som när jag jag börjar gråta när dansen kring stången avslutas med Idas sommarvisa, det är så vackert, berörande och stämningsfullt. Det är såna stunder jag vill att de får med sig, stunder som ger en känsla.

 

Här är ett försök till ett midsommarfoto med kransarna på. Det här var det bästa vi kunde åstadkomma.

Det är ju så det är att försöka få med en tvååring på bild, och dessutom få en krans att sitta kvar på huvudet.
Livet.

 

På hemmaplan blev det middag med ett härligt gäng. Vi bidrog med lite var.
Goda förräter innan vi hugg in på entrecote från grillen.

 

Lilla bordet.

 

Sen avslutade vi med en fantastiskt god tårta.

 

Ja det var midsommar det.

Nu till helgen vankas det tvåårskalas. Vår lilla Iris blir två på fredag.
Så vi laddar om för nya upptåg.

 

Kram Sofia