Ja ha, då gör jag ett försök igen då, kanske lyckas jag med ett inlägg per årstid.
Förr bloggade jag typ varje dag, hur gick det till?!
Men jag får lite smått panik när jag tänker på att nästan ett år är urrivet ur min dagbok.
Ja ja, jag vet ju vad det beror på, bäbisåren, men nu börjar ju tiden återkomma till oss vuxna i den här familjen, nu när vi har en tjej på 6,5år och en på 3,5år.
De behöver inte oss 24 timmar om dygnet längre.
Jag har tömt min kamera, min kamera som hamnade i en påse i somras tillsammans med en smält Calippoglass, en kamera som nu lever sitt egna liv och som mest står på hyllan.
Men den funkar ibland. Kanske går den att lämna in och göras rent, eller så kanske jag får önska mig en ny.
Men några bilder fanns det i kameran.
Bilder från i Juli, när kusin Enni fyllde 11år.
När vi tillbringade några dagar vid deras sommarställe på Muskö.
Såna där dagar då vi fick uppleva ännu mera sommar.
Brygghäng, joggingtur, båtfärd till sjökrogen, bad, bastu, lek, skratt och god mat.
Här vankas det brygglunch/plock.
Kusiner som trivs så bra tillsammans.
Spanar på fiskar.
Även kvällsmat på bryggan.
Som sagt, det var härliga dagar med mycket sommar.
Sommaren bjöd även på en heldagsutflykt med vänner. Fika och klappa hästar på Markan i Strömsholm.
Jag skulle gärna sitta där just nu, känna värmen och dricka kaffe och äta mjukglass.
Så enkelt, lättklätt och skönt.
Men det går bra med vinter också, ett tag.
Utflykten innehöll även lunch på Borgåsunds Café, ett besök vid Borgåsundsfiskarn, och sen eftermiddagsfika vid Strömsholms slott.
Sen gick det visst över till höst i kameran.
Vi har ju vår favoritskog Kabbeskogen jättenära vårt hus, dit går vi ofta.
För att andas, leka, springa, leta pokèmon, äta blåbär, promenera och bara vara.
Älskar den skogen och vad den gör med mig.
Här är det Pokèmonjakt på gång.
I april fick en av mina kompisar sitt tredje barn, en fantastiskt söt flicka, Elise.
Tretton dagar gammal, då var hon här hemma hos mig.
Självklart måste man fotas när man är en nyfödd söt liten prinsessa.
En liten trettondagars som nu blivit över halvåret.
Nu ska vi se om jag återkommer lite snabbare den här gången, om kameran är på min sida, och om lusten och andan faller på.
Jag hoppas att jag är på gång.
Men lova, det kan jag inte.
Ha det så bra så länge!
Kram Sofia
