Onsdag

Våra vackra pioner

Det är härligt att vara uppe med tuppen, att tassa runt i hemmet och veta att de två andra sover.
Allt är tyst och stilla och det är så skönt att få vara med innan dagen börjar.

När jag gick till jobbet tittade jag till mina kära, de låg tätt tillsammans i vår säng.
Vilken lust jag fick att krypa tillbaka under täcket och bara njuta av ögonblicket.
Men jobbet kallar ju.

När jag kom ut ur huset passade jag på att ta några kort så att jag har något att visa för er.
Jag längtar till semester och lediga dagar, då ska kameran med överallt och jag ska fota mycket, jag ska lära mig lite mer hade jag tänkt. Men nu blir det mest mobilkameran...

Apropå ingenting så har jag en tanke...

Jag är så impad över människor som man inte märker vad de jobbar med. Förstår ni vad jag menar? Eller jag är inte impad utan jag vet att det är dessa människor som intresserar mig.
Ett jobb för mig är bara ett jobb, självklart vill jag trivas och självklart vill jag brinna för mitt jobb.
Men när jag kommer hem så ska jobbet va kvar på jobbet och mitt härliga rika liv börjar.

Jag vet speciellt en tjej, hon har gjort karriär och är där många 35-åringar aldrig kommer att vara,
hon brinner för sitt jobb och sköter det exemplariskt (gissar jag, eftersom hon är där hon är)
Träffar du den här tjejen privat kan du aldrig gissa vad hon jobbar med, det är det jag tycker är så häftigt.
Hon har ett liv utanför jobbet.

Hennes mamma hade hört henne en gång när hon blev intervjuad i radio och kunde inte förstå att den där duktiga och seriösa tjejen var hon. Coolt!

Hon är flamsig, pratar utan att tänka före, är spontan....och allt detta är positivt tycker jag.
Ta åt dig, du vet nog vem du är;-)

Det finns flera av dessa människor runt mig, kanske inte så konstigt eftersom det är de jag gillar.

...slut på min tanke.

I går kväll var vi över och grattade U som fyllde år, vi bjöds på en härlig grillmiddag med efterföljande "knäckig rabarberpaj med vaniljsås" (ska leta på receptet på nätet och dela med mig till er).
Meja-Lisa och Ture lekte hela tiden utan knappt ett ledsamt ljud nån gång. Nu har de växt närmare varandra och de 8 månader i åldersskillnad suddas ut mer och mer.
Kul när de börjar få "nytta" av varandra.

I dag kör Meja-Lisa och jag halvdag, härligt!
Vi får se vad dagen har att erbjuda, vi gör det vi känner för.
Är vädret okej är vi nog ute, men annars skulle jag kunna tänka mig att småpula lite inne, i allafall när lilla Tokan sover.

Kram till er

En bit av vår trädgård en tidig morgon i juni