Meja-Lisa

Jag tänkte om jag skulle ta och rapporter om Meja-Lisa, det var ju ett tag sen.

Hon är ju en tvååring nu.

Detta har hon för sig:

Hon pratar mer och mer, det kommer nya ord hela tiden och hon sätter ihop några ord till små meningar.

Hon kallar sig själv Nonno, men kan säga "Mejji". Men frågar vi vad hon heter så säger hon: -Nonno.

Hon älskar Pippi. Hon tittar ofta på Pippi på Ipaden, Pippi-dockan ska med överallt och ryggsäcken med Pippi på är en favorit.

Hon väger 14kg

Hon älskar vatten, både att dricka och att leka med.

Hon är en rätt envis och trotsig tvååring just nu, hon gör inte alltid som man säger och så testar hon på att göra hyss. Hon har ju varit rätt lugn och lätthanterlig innan men nu vill hon visa att hon minsann kan själv.

Men hon är även väldigt rolig och tokar sig mer än vanligt. Så inget ont som inte har något gott med sig.

För den som är intresserad så kan ni här under läsa en beskrivning på en 2-3åring, mycket stämmer väldigt bra in på vår lilla Toka...

2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen.

Att barnet prövar sin vilja och övar sig på att uttrycka den är nödvändigt för att hon ska utvecklas och mogna. Men det kan vara väldigt arbetsamt att vara förälder till en 2-3-åring.

"Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder.

2-3-åringen kan vara självsäker och kaxig, men behöver också få vara liten och behövande. Humöret kan svänga snabbt. Sömnstörningar är vanliga. Barnet behöver ofta sova i föräldrarnas sängar igen.

Kroppen och rörelserna har utvecklats. Barnet lär sig springa, hoppa jämfota, stå på ett ben, gå på tå, gå baklänges, gå i trappor med ett ben på varje steg. Mycket aktivitet och livslust.

Kring 3 år brukar barnet gå in i en lugnare period, bli mindre provocerande, mindre trotsande.

Tröst för föräldrar till jobbiga 2-3-åringar Att barnet blir avigt och trotsigt är helt normalt och nödvändigt för utvecklingen. Det är också helt normalt att man som förälder ibland (eller ofta!) känner sig misslyckad, inte vet hur man ska vara mot barnet eller att man får dåligt samvete för att man blir arg eller är inkonsekvent. Det är inte farligt att bli arg och visa det. Det hämmar inte barnet. Barnet behöver motstånd för att utvecklas. Vi kan och behöver inte vara konsekventa under den här perioden. Det kan vara skönt att prata med andra föräldrar eller kanske med sjuksköterskan på BVC. Ett eller flera samtal med en barnpsykolog kan vara till hjälp.

Det var allt för denna gång!!

Ha en skön dag!!