Tankar!

Jag har precis läst ut boken,

"Varför gråter inte Emma",

som handlar om Arbogamorden:-(

Jag hade inte tänkt läsa den, var lite rädd för att bli allt för berörd. Förr läste jag alltid tragiska och hemska böcker men på senare år läser jag hellre det jag blir glad av eller böcker med mycket spänning.

Men så började jag i alla fall att läsa boken och då gick det ju inte att sluta.

Jag kan inte ens föreställa mig hur man mår och hur man klarar av en sån här grej. Är det meningen att en människa ska behöva uppleva något sånt här under sin livstid? Helt oskyldiga människor.

Jag klarade i alla fall att läsa boken utan att fälla allt för många tårar, det var bara vid ett tillfälle som jag inte kunde stå i mot. Det var när Emma gick till hennes barns dagis för att hälsa på efter det hemska som hänt. Jag kan bara tänka mig hur det känns att se sina barns platser i kapprummet, att se deras fröknar och se sina barns kompisar som lever vidare.

Usch och fy.

Självklart går mina tankar till Meja-Lisa. Hur sjutton skulle man klara allt om det hände henne någonting?? Tankar hur det hade kunnat sluta i höstas när vi fick uppleva det värsta dygnet i vårat liv.

Det är jobbigt att ha varit med om en sån upplevelse, den försvinner liksom inte hur huvudet. När jag minst anar det så kommer bilder, ljud och känslor till mig.

Jag vill bara stänga av, vill inte tänka de tankarna!!

Jag hoppas minnena bleknar med tiden, det gör de säkert. men jag har märkt att det går i perioder, i bland kommer tankarna ofta och i bland mindre sällan.

Hur sjutton går tankarna hos Emma, jag kan inte förstå?

Älskar dig av hela mitt hjärta!!