Då och Nu

Sitter och tittar på alla mina foton som ligger här i datorn, tänk om jag inte hade dessa!! Jag inser ju att jag redan glömt bort saker, känslor och ögonblick, men så tittar jag på fotona och kan känna hur jag kände och mådde i just den stunden, jag kan koppla det till saker jag gjorde samtidigt som fotona togs.

Vad snurrigt det där blev, men det jag menar är att jag är så tacksam att jag har alla mina bilder så att jag kan uppskatta det som varit och det som hela tiden kommer.

De här två bilderna fick mig att känna att jag inte skulle vilja vara i början av vår renovering av undervåningen igen men samtidigt skulle jag vilja vara där i våras och få ha hela sommaren framför oss, att få uppleva och känna allt vi gjort sedan dessa foton togs...

Det känns lite bättre nu när rummet ser ut så här...

Och den här lilla Tokan då, vart tog min bäbis vägen som fanns här när vi renoverade? Nu är det ju en liten tjej som bor här hemma. Jag älskar att se henne utvecklas, att bli modigare och mer framåt. Så jag föredrar nog nu istället för då. Men ändå är det så konstigt det här med tiden, den gör så mycket med oss och vår omgivning...

 April & Augusti 2011, vad hon har förändrats.

Den bästa tiden är alltid NU, och sen så blir det bara bättre.