onsdag 6 april 2011

Mamma är försvunnen!!

Just nu är Mejjis i fasen "jag tror att mamma försvinner för evigt när hon lämnar rummet". Hon som tidigare lekt så snällt för sig själv. Det var tur att jag passade på att njuta när det var lugnt och fridfullt, hi hi...

Nej men det märks så tydligt, och jag har tidigare hört att runt 9 månader brukar denna fas infinna sig, nu är ju Mejjis 10,5 månader men egentligen skulle hon ju ha varit 9 månader om hon hade tittat ut när det var planerat. Jag får ett mail från pampers i mellan åt där de talar om vad som händer i de olika månaderna osv och de verkar ha uppgifter om att hon är 9 månader och i går kom ett mail. Där beskrev de Mejjis, det är precis så hon beter sig just nu...

Separationsångest är vanligt i den här fasen. Det kommer att vara uppenbart när ni är ute på stan, men det kan också påverka beteendet på kvällen. Ditt barn har ingen riktig känsla för tid och vet ännu inte att godnatt inte betyder farväl. Plötsliga separationsproblem på kvällen är vanliga och bör hanteras varsamt för fortsatt bra sovvanor. Läs vidare.

GOD NATT BETYDER INTE FARVÄL. Om du plötsligt upplever avbruten nattsömn igen, kan det vara för att ditt barn upplever separationsångest. Månaderna före barnets första födelsedag, kan hon eller han börja visa blyghet inför andra människor och bli mer klängig än vanligt. Det kan vara lite svårt att hantera, men det är ett normalt och hälsosamt steg i ditt barns utveckling. När barnets sociala värld växer och hon eller han lär sig att ta sig runt på egen hand, utvecklas gradvis en ängslan för att skiljas ifrån den person som förser henne eller honom med kärlek och trygghet. Det är nästan som om ditt barn trodde att ni aldrig kommer att ses igen, varje gång du försvinner ur hennes eller hans synfält. Den ängslan ditt barn känner kan ibland påverka sömnen. Genom att kalla dig till sig varje gång ditt barn vaknar upp mitt i natten, försäkrar hon eller han sig om att du fortfarande finns kvar. Misströsta inte, för detta är bara tillfälligt. Ditt barn kan behöva lite mer tålamod och uppmuntran än vanligt när hon eller han passerar genom denna osäkerhetsfas. Det dröjer dock inte länge förrän barnet känner sig tryggare igen.
 
 
Vi passar på att leka och umgås extra mycket, mamman, pappan och lilla Tokan...
 

3 kommentarer:

  1. Oj oj oj! Det där var som taget ur en vanlig dag i vårat liv ;-) Men dom följs åt med sina "saker" våra klimpar!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara hålla med, tänk vad lustigt det är hur det fungerar... Hoppas nu bara att separationsångesten inte gör sig till minnes i natt, det vore skönt för mammi ;)

    SvaraRadera
  3. Vi sitter i samma båt:)

    Vi har haft en bedrövlig natt nu i veckan men de två sista har varit helt okej, dock inte som förr:)
    Men vraket (morsan) lever:)

    SvaraRadera