söndag 9 oktober 2011

Ella 3 år!!


I dag har vi varit och firat Ella på hennes födelsedag. Tre stora år blev hon.
Mejjis hade kul med alla hennes leksaker, specielt den STORA bollen.

Grattis finaste Ella på din dag!!


Ella 3 år



Tack för en mysig eftermiddag!!

Morgonstund har guld i mund!

Morgon med min fina Gull-Fina...

 Frukost & Bad

Morgongymnastik/mys

Nu somnade hon precis i mitt knä, trött efter att ha varit uppe sen 06.00. Hon laddar upp för kalas i eftermiddag. Finaste Ella blir 3 år.

lördag 8 oktober 2011

Matkällaren!!

Projekt matkällare är färdigt.

Den ska fortfarande fyllas på med massa smått och gott men nu är den i allafall en bra bit på väg.
Så här såg den ut innan...



Lite vit målarfärg, trasmattor och lite av varje så blev den precis som jag tänkt mig...



 Visst blev den fin?!


Fredagsmys!

I går hade vi jäkligt bra fredagsmys här hemma. Avslappnat, lugnt och bara mysigt.

Fredagsmys med Urban, Jenny, Ture, Storken, Joel och Meja-Lisa.
Fredagsmys med Em-kvalmatch och Idol.




 Meja-Lisa gillade Urbans sadelskydd, men hon förstod inte användningsområdet;)

Lördagsfika!

Skön lördagseftermiddag på hemmaplan...

Mamma, pappa, Joel, Storken och jag myser med fika

torsdag 6 oktober 2011

Hon finns!!

Min älskade lilla flicka, tack för att du finns här hos oss. Det är helt fantastiskt att se dig skratta, leka och toka dig....ja det är helt underbart att se dig skrika, gråta, vara olydig och allt annat tokigt du gör, för du finns!!!

Se så underbar hon är...


 Ta ut nappen, Mejjis!!!   Okej då!!

 Glad och sprallig!!

Mejjis säger TACK igen...

Jag blir så lycklig när jag ser hur många som bryr sig om oss, som har visat sitt engagemang i vår hemska upplevelse för snart en vecka sedan.

Jag har fått så många sms, telefonsamtal, mail, meddelanden på facebook och blogg....och så fina gåvor till både Mejjis och oss.

Ni är underbara!!

Stolprojektet!!

Nu är äntligen alla mina stolar på plats i uterummet, nu har vi bytt ut de gamla fällstolarna från IKEA.

Jag citerar Joel:
-Det blev mycket hemtrevligare!

Just så känner jag också, det känns det lite mer som att man sitter runt ett köksbord.




Stolarna är ett litet hopplock. Två stycken är mammas och pappas men har visst hamnat här, och ett par andra har jag köpt på loppis. Ytterligare två stycken var jag och råffade åt mig när C här i grannskapet hade storrensning och sen är det två stycken som jag fick i julklapp för över tio år sedan.
Kul att nu alla kommit till användning.

Kom och provsitt vettja:)

Så här såg det ut innan...

Förälskad!!

Jag är så kär i Lizas väggskåp, jag viiiiiill också ha!!!!!!!
Snälla, ge mig!!!

Nån som har ett liknande till övers;)


Jag vet precis vart det skulle sitta!!

onsdag 5 oktober 2011

Mys-Mellis!

 På väg till Ebbe


Vi hade en jättemysig eftermiddag idag, vi var ju på mellis hos Ebbe. Han bjöd på massa gott, både till mammor o barn. Vi blev till och med kvar på kvällsmat.

Tokiga ungar...
Olle Meja-Lisa Ebbe







Väntar planeringsfrämmande...

Världens gladaste Mejjis!!

På onsdagar kör ju jag och Mejjis halvdag, hon på dagis och jag på jobb. Sen kör vi halvdag tillsammans:)

I dag när jag lämnade henne var hon så där kvittrande glad och tokig, jag bara ville vara kvar där på dagis med henne.

Och så när jag hämtade henne var hon så där kvittrande glad och tokig. De hade lyckats hålla henne vaken tills jag kom, och dessutom var hon jätteglad.

Vi satt oss i bilen och jag hann bara köra ett extravarv runt kvarteret och så sov hon, hon sover fortfarande (överflyttad till sin säng, vi åker inte bil fortfarande;))

Nu har hon sovit i två timmar, snart måste hon vakna för vi är bjudna till Ebbe på MELLIS.

Ja det var väl det jag hade att säga för den här gången...

Meja-Lisa, Ebbe & Olle

Kommentera!!

Varför funkar det inte att kommentera??

Flera har hört av sig att det inte går att kommentera och jag lyckas inte kommentera varken på min blogg eller andras?! Är det blogspot som tokar sig?!

Så trist!!
Det är ju så kul med kommentarer, det är ju det som motiverar mig!!

Vad har hänt i dag då?

I dag har det varit jobb hela dagen, känner mig lite disträ och ofokuserad, men jag tror jag lyckas hålla koll på siffrorna i allafall;)

Efter jobbet fick jag åka och hämta min lilla Toka på dagis, en kram och ett leende från henne gjorde min dag. Helt underbart, det liksom pirrar i mig när jag är på väg till dagis, det går alldeles för långsamt, vill vara där på en sekund (det tar typ 5 minuter från jobbet till dagis!!!)

När Joel kom hem från jobbet var det dags för oss att åka till Västerås för att träffa en kurator, för att prata igenom det som hänt oss. Det kändes skönt. Vi pratade mycket om skuld och hemska minnesbilder, det är ju det som plågar en mest.

Och så pratade vi om stöttande personer i ens omgivning, vilka man kan gråta med och så vilka som får en att känna ännu mer skuld:(

Ja vi pratade väl egentligen om det som var viktigt för oss och det vi känner är det jobbigaste och svåraste.

Sen åkte vi hemåt, jag drog och tränade med Jenny. Joel och Meja-Lisa gick hem till Urban. Efter träningen köpte vi med oss kebab hem till U & J och sen tillbringade vi resten av kvällen där. Trevligt!

 Ture & Mejjis

måndag 3 oktober 2011

Njuter!

I kväll njuter jag av detta...


En kopp av ett gott te som låg i paket på trappan och god choklad som låg i brevlådan, nu ligger allt i min mage:)

Ska gå in i sovrummet och lyssna och njuta av Mejjis andetag, de värmer så gott.

Tusen Tack!!

Jag vill tacka för alla fina telefonsamtal, sms, kommentarer, presenter och kort som vi fått. Vi är så lyckliga att vi har vår Meja-Lisa...och att vi har er som bryr er så mycket om oss.

Tack hälsar vår lilla solstråle...

Ljuvlig!!

Kvällens Lina...

Spenat- och ricottaravioli med basilikadoftande tomatsås

Mumsfillibabba!!

Ett minne blott!!

Nu är dammen ett minne blott, ett hemskt minne...



Nu kör vi gräsmatta, där barnen kan springa omkring.
Tack Storken för att du hjälpte oss, det betyder mycket.

söndag 2 oktober 2011

Vår älskade lilla flicka!!

Det som inte får hända har hänt...men lyckligtvis slutade det lyckligt. Lycka rusar i hela min kropp tillsammans med skuld, ånger och skam. Lycka att min lilla flicka lever och skuld för det som hände och tanken över hur det hade kunnat sluta.

Det var i fredags eftermiddag det hände, jag, Joel och Meja-Lisa var i trädgården och grejade. Meja-Lisa är borta för en kort stund och Joel hittar henne i vår trädgårdsdamm. Skriket som Joel skriker och synen när Joel håller en genomvåt och kritvit Meja-Lisa skär fortfarande i min kropp, det är fastetsat i mitt huvud och jag får illamåendekänslor när bilderna dyker upp. Och dyker upp gör de ofta även om det är mer och mer sällan.

Vi ringer ambulans och tiden innan de kommer känns som en evighet men i själva verket handlar det om 5 minuter. Meja-Lisa försvinner bort hela tiden, jag springer in, samtidigt som jag skriker hennes namn och ruskar lätt på henne så försöker jag få av hennes våta kläder. Jag vill ju bara få henne varm, men samtidigt vill jag hålla henne vaken. Joel pratar hela tiden med 112 och talar om vad vi ska göra osv. Jag skriker hennes namn och gråter floder.

Ambulansen är på plats, Mejjis vaknar till men ligger bara på sängen och stirrar på oss, men hon följer ambulanskillarna med blicken, det är bra säger dom. De kollar så att allt är bra med henne, lungkapacitet, syreupptagningsförmåga och puls. Allt är som det ska så vi packar snabbt i hop lite grejer för att följa med ambulansen till akuten i Västerås.

Joel får åka efter i vår bil, en bilresa som Joel inte önskar sin värsta fiende. Han har ingen aning om hur det går för oss i ambulansen samtidigt som tankarna och gråten väller över.

Mejjis somnar och sover så gott som hela vägen till Västerås samtidigt är hon kopplad till maskiner som visar att allt är som det ska.

Akutmottagning, undersökningar, vidare till barnkliniken, röntgen, tilbaka till barnklininken avdelning 64 där vi ska tillbringa det närmaste dygnet (om allt skulle gå bra, och det gjorde det).
Meja-Lisa blir undersökt en gång i halvtimmen till en början och sen övergår det till en gång i timmen.

Hon sover mycket (det var ju den tiden på dygnet) men blir väckt för kontroller med jämna mellanrum. På kvällen får hon feber och de befarar lunginflamation. De kopplar till antibiotika för säkerhets skull. Röntgenbilderna visar inte lunginflamation.

Mejjis sover och sover, Jag och Joel lyckas sova en del också. Vi tar oss igenom natten med jämna kontroller och en ständig oro men också med en del sömn. Febern försvinner.

Strax innan 06.00 på lördag morgon vaknar vår lilla flicka som sovit mellan oss hela natten. Vi känner igen henne, det är vår lilla flicka. En lycka sprider sig i våra kroppar, en obeskrivlig känsla.

Hon tittar och blir irriterad på alla sladdar, slangar och bandage. Vi kopplar bort henne från maskinen som mäter syreupptagningen i blodet samt pulsen. Hon vill ner på golvet, hon säger TITTA och pekar på leksaker som står i fönstret. Vi ler, jag gråter en skvätt, vi njuter.

Dags för frukost och Mejjis äter med god aptit, Joel och hon går till lekrummet. Dockan och dockvagnen blir snabbt en favorit. Hon kör korridoren fram och tillbaka....jag bara ler.

Vi väntar på ronden, vi väntar på dommen.
Doktorn kommer, hon meddelar att allt är som det ska med vår lilla Mejjis. Ingen lunginflamation men vi ska  fortsätta med antbiotika i tio dagar för säkerhets skull, hon har inte haft någon syrebrist, hon har ingen feber. Vi får åka hem!! Och känslan i våra kroppar är enorm, lycka, lycka och åter lycka.

I dag, söndag, har vi blivit utskrivna via telefon, nu har vi inte permis längre, nu är vi fria!!
Antibiotika i tio dagar samt jämna kontroller med tempen annars så ska vi leva på som innan.

Men som innan blir det nog aldrig, tanken om hur det hade kunnat gått är så stark, jag hoppas den avtar med tiden men just nu är den hemsk. Men ju mer jag ser av min flicka, när jag tittar på henne och ser att hon leker och tokar sig precis som vanligt, ju mer njuter jag och ju mer tacksamhet känner jag.

Hon lever, hon är här hemma hos oss, hon leker och hon skrattar. Det är helt fantastiskt!!

Ingenting betyder nåt, bara att hon är här hos oss!!


Vi älskar dig Meja-Lisa och att du finns här hos oss betyder ALLT!!

Så här får man toka sig, det spelar ingen roll längre;)