tisdag 30 september 2014

Hösten och dess dagar

 
Vilka höstdagar det är, och vilken tur att jag och tjejerna har det mesta av eftermiddagarna tillsammans. I dag efter jobb och dagis åkte vi hem och var ute i trädgården. Vi lekte tillsammans, de lekte själva, jag satt och solade en sväng och vi åt mellis där ute i solen.
 
Pigga och glada tjejer, och en lite trött mamma.

 
Joel kom bara hem och vände efter jobbet, skulle iväg och snickra och greja lite med en kompis.
Jag var så himla sugen på att ta en löptur och hade tur att min kompis Frida kom och var barnvakt en halvtimma så jag fick ta mig en vända. Så himla skönt.

 
I lördags var vi på fyrtioårsfest. En jätterolig maskerad-fest.
Vi hade så kul. Pratade, dansade, åt och drack.
Tusen tack Maria för en toppenkväll.

 
Den här hösten innehåller verkligen hur mycket kul som helst.
Vi har så mycket roligt inplanerat i almanackan.
 
Den här veckan bjuder på te-kväll, middag med fina vänner (Tema Ernst), frukost med "mammaledighetsmammorna", som nu får ske en lördag eftersom flera av oss börjat jobba, och så ska vi kanske åka och hälsa på farfar (och Birgitta, faster och kusiner). Helgen avslutar vi med 1-årskalas för lilla Emmi och sen ett pass YOGA på det.
 
Ja ni hör ju, massa skoj på gång.


 
Jag trivs med att jobba, trivs med att jobba halvtid och sen få halvtid med mina tjejer. Det passar mig så himla bra just nu. Livet känns behagligt.
 
Visst saknar jag de lediga dagarna, speciellt mitt "frukostgäng". Dagarna med frukost tillsammans med mammor och våra små.
Men allt har sin tid. Bara att gilla läget, även för en sån som mig, som har svårt med förändringar.
Men det kunde inte bli bättre än så här. Trivs kanon på mitt nya jobb och trivs kanon med min tid med tjejerna.
 
Tack livet för det.
 

 
Nu en dusch och sen Big brother (jag vet, ett knasigt program, men jag är fast) i soffan.
Hoppas ni har en bra vecka.
 
Kram Sofia

onsdag 24 september 2014

Tjejerna och våra dagar

Dagarna går och jag gillar livet, just nu passar det här livet mig väldigt bra.
Jag känner mig nöjd.
Jag har lite av allt och jag får lite av mycket.
 
Jag hinner med. Fast jag saknar den där tiden som jag brukar lägga på att fixa, dona, måla om nåt, möblera och sånt pyssel.
Men den tiden kommer. Nu fylls mycket av min tid av en ettårig Iris och hennes storasyster. När det blivit kväll är orken slut och jag har bara lust att sitta i soffan.
Och då får det vara så.
Fixar -och donartiden kommer.
 
Storasyster Meja-Lisa
Jag och tjejerna hinner med att träffa kompisar, både på eftermiddagar och på lediga fredagar.
Vi hinner rå om varandra och ge varandra tid.
 
I fredags vid på familjedag vid Gammelgården
Som sagt hinner med att träffa vänner...
 
Holly
I dag har vi haft kompisar här på eftermiddagen.
Massa lek för barnen och en hel del snack för mammorna.
Det gillas.
 
 
 
Meja-Lisa har blivit en stor tjej. Det är väldigt sällan konflikter med henne nu för tiden. Hon är nöjd.
Vi njuter så länge det varar.

Hon är fyra år och fyra månader.
Är 109cm lång och väger 20,4kg.
 
Hon vill vara sex år och vill tappa tänder. Det är väldigt spännande med kompisar och kusiner som tappar tänder.
 


 
Iris, vår lilla.
 
Hon är ett år och tre månader.
Hon väger 11kg.
 
Hon har nyss börjat på dagis. Är ledsen när vi lämnar på morgonen men det går snabbt över.
Just nu vaknar hon flera gånger varje natt. Vet ej om det är tänder eller alla intryck från hennes nya värld på dagis.
 
Hon har inte börjat prata så mycket än men säger i alla fall mamma, hejdå, hej, nåt som låter som pappa och så kan hon låta som en tiger.

 
Åter till soffan.
 
Hoppas ni alla har en fin vecka.
 
Kram Sofia

onsdag 17 september 2014

Livet är igång

Äntligen är jag tillbaka här. Släktingar frågar vart jag håller hus, och jag själv frågar mig detsamma.
Eller jag vet ju förstås vart jag hållit hus. I soffan mest, och på lite andra ställen.
 
Mest har jag tagit det lugnt, så ofta jag fått chansen.
Jag har varit rätt slut. Jobb-byte har påverkat mig, Slut på mammaledighet har påverkat mig, dåligt med sömn har påverkat mig.
 
Jag är inte mycket för förändringar, eller inte när det inte är åt "rätt håll".
Jag var inte nå sugen alls på att börja jobba igen, inte att gå tillbaka till mitt gamla jobb i alla fall.
Jag sökte ett nytt jobb, och väntan på att få reda på om jag fick det eller ej var påfrestande och utmattande.
Ville så gärna.
 
Lyckan var med mig och jag fick efter två månader (från att jag sökte) reda på att jag fick jobbet.
Jag av alla sökande.
En sten släppte och jag kunde andas ut.
 
Men då kom ännu mer trötthet som ett brev på posten. Gissar att allt släppte.
Så mina två sista veckor av ledigheten blev väldigt lugna.
 
Blommor jag fick av vänner den dagen jag fick mitt nya jobb

Nu har jag gjort mina tre första dagar på det nya jobbet.
Kroppen är fylld av energi och jag har som fjärilar i magen.
Äntligen är jag igång. Att gå och vänta är inte min grej.
Nu är liksom livet i rullning igen.
Jag känner att jag kommer trivas så bra. Det känns i hela kroppen.
 
Och jag gillar att jobba, gillar att vara Sofia. Inte bara mamma hela dagarna.
Jag jobbar halvtid och hinner nu med både och. Och jag känner mig som en mycket piggare och gladare mamma.
En helt perfekt kombo.
 

En jättefin trähand som jag fyndade på loppis för 25kronor.
 
 
Jag har aldrig känt så här förut, att kroppen sagt ifrån.
Gissar att jag aldrig haft den här inre stressen någon gång i mitt liv. Inte i kombination med all yttre som livet med två barn medför i alla fall.
 
Nu vet jag hur det känns. Och jag vet hur det känns att vara tillbaka igen.
Helt fantastiskt.
 
Allt känns så bra på alla plan. Nu kör vi.
Livet, här kommer jag. Med buller och bång.
 

 
Tjejerna är snoriga och hemma från dagis. Iris hann gå två dagar sen var det dags.
Joel har varit hemma idag och i morgon ställer snälla mormor upp.
 
Vår glada och snälla Iris har lagt till med en ny sida. Vet inte om det är någon reaktion av att hon börjat på dagis.
Hon är arg och skriker. Inte alls så nöjd som hon varit tidigare.
Nu är det ju lite sjuka i kroppen också, kanske påverkar den.
Sen kanske det är fler tänder på gång. Vet inte.
 
Fast hon är inte så här arg på dagis eller tillsammans med mormor och morfar.
Så troligtvis är det väl en reaktion mot hennes dumma föräldrar som sviker henne och lämnar henne på dagis.
Någon som har erfarenhet av detta?
Vad göra?


 
Nu ska jag hänga en tvätt, sen ska jag ägna mig åt min nya last. Big brother. Ett helt galet och sjukt program som jag inte kan låta bli och titta på.

Nu ska jag vara lite snabbare med nästa inlägg. Lovar.
 
Kram Sofia

torsdag 4 september 2014

Tränig, hälsa och välmående

Det här med kost och träning har verkligen varit av och på i hela mitt vuxna liv. En periodare helt enkelt.
Jag har testat det mesta och jag har varit "jätteduktig" i perioder, men sen har det skitit sig och jag har ätit lite för mycket och tränat för lite.
Jag har aldrig fått en balans.

 
Så har jag hållit på. Och jag har vetat att det har varit fel. Men jag har inte hittat nån balans och nån metod som funkar för mig.
Men i våras hände det.
Jag tränade och åt efter ett program i 30 dagar.
Kickstart (fitnessfighten) heter det.
 
Nu blev det ju en sån här grej igen tänker ni, ännu en ny diet/bantningsmetod.
Men det här är något annat, eller för mig var det något annat.
Det blev en "aha-upplevelse".
-Nu fattar jag!
 
Jag har fattat hur bra jag mår av att äta mycket, ofta och rätt.
Jag har fattat vad styrketräning gör med kroppen.
Jag har fattat att det inte är siffran på vågen som är det viktigaste (Äntligen!!!!)
Och jag har fattat hur skönt det är att må bra och vara pigg och stark.
 
Och så har jag äntligen fattat att jag aldrig mer ska testa någon "superdiet" där man svälter sig eller där man tränar onaturligt mycket och ofta (i en kort period).
Nu är i och för sig 30 dagars kickstart nåt man gör under en period, men jag ser det inte så. Det ger så mycket mer. Och jag kommer att köra "Kickstart/fitnessfighten" flera gånger i mitt liv. Det är skönt att styra upp lite i mellanåt.
 
Jag kommer även hoppa på små utmaningar och göra saker för en tid, men kanske mer "ett sockerfritt januari" eller nån sån liten grej. Ja ni fattar, inte tro att jag ska bli smal och stark på en vecka.
 
Det var i mars-april som jag tränade och åt efter "kickstart".
Jag var jättenöjd med mina resultat och kände att jag var en bra bit på väg mot ett starkare och piggare liv.
 
I och med det här började jag springa också. Så i sommar har jag sprungit så gott som varannan dag (med avbrott för sjukdom och en semester).
Detta har gjort att jag har kunnat äta och dricka allt jag velat. Och det är så jag vill ha det på sommaren. Vill njuta av det som är sommar.
Med löpningen har jag kunnat det.
Nu har en hel del muskler försvunnit, kroppen har inte alls samma form som den hade där i våras.
Men jag har inte tränat mycket styrketräning heller.
 
Nu har jag börjat en till vända med Kickstart. Och får med mig ännu mer verktyg till ett liv med en starkare, friskare och piggare kropp.
Jag är så glad att jag fått in löpningen och att jag gillar det, dock är den väldigt påfrestande för min kropp. Jag är fortfarande inte hel efter två förlossningar. Mitt bäcken verkar mycket svagt och jag är överrörlig.
Så nu är det paus i löpandet, istället kör jag massa styrke som ska stärka upp kring mina ömma områden.
Jag är anmäld till ett lopp nu i slutet av september, vill ju kunna springa ju.

 
Jag har även bestämt mig (och tycker att jag lyckats) för att vara snällare mot mig själv över huvud taget.
Jag vill känna mig balanserad och slippa så mycket stress som möjligt.
Jag vill göra det min hjärna och kropp vill.
Ofta är det att ta det lugnt och vara med min familj, eller vara helt för mig själv och bara njuta av lugnet.
Självklart tycker jag om att umgås med kompisar och hitta på roliga saker, men inte på bekostnad av mitt välmående. Hellre tar jag det lugnt och gör det jag känner för än att hänga med på allt som erbjuds. Bara för att det erbjuds.

I sommar har vår minsting bidragit med att vi fått för lite sömn.
För många nätters dålig sömn sliter verkligen på kroppen och orken. Jag har känt mig som ett vrak den senaste tiden.
Men nu verkar Iris sköta sig igen (peppar peppar) så jag hoppas att vi får ha det så här och att vi får sova ordentligt.
Min jobbsituation har stressat mig också en aning men nu har jag gått och skaffat mig nytt jobb och jag känner mig taggad för nya utmaningar.

Och så har jag börjat YOGA.

Att vara snäll mot mig själv och bara göra det som känns rätt är mitt motto. Jag måste det. Måste tänka på att må bra.

Gör det du också.



Kram Sofia