Meja-Lisa på stan

 

I går efter jobb och dagis hade jag en sån där underbar stund med min fina dotter.

Trots och trötthet såg jag inte en tillstymmelse av....bara en helt underbar och rolig treåring (snart).

 

Jag säger ju alltid att NU är den bästa tiden, hon är så rolig bla bla bla....men nu slår det snart rekord.

Bortser jag från trots så är hon ju galet rolig och mysig nu.

 

Efter dagis tog vi vagnen ner på stan.

Vi blåste blåsbubblor, stannade upp och tittade på fåglar, sprang, stoppade grus i brunnar, åt smörgås i solen.....ja allt var hennes vilja och i hennes tempo.

Inget stress från något håll.

 

Vi gick i två affärer på stan och hon pratade, skrattade och frågade tusen frågor.

 

Sen var vi och klippte Meja-Lisa och även det var en fröjd. Hon var så duktig där i frisörstolen, visst började hon tröttna mot slutet men ingen katastrof.

 

Det är så mycket roliga funderingar och frågor just nu, hon säger så mycket roliga saker....och kommer ihåg så mycket.

 

När vi var på väg hemåt gick vi utanför en optiker och så säger hon:

-Här träffade vi Jenny förut!

Helt rätt, här mötte vi en gång hennes dagisfröken Jenny.

 

Och när hon satt i sin vagn och blåste blåsbubblor utbrister hon helt plötsligt:

-Den där tokiga pappan blåste bubblor inomhus.

Också det helt rätt, för i fredags blåste Joels "plast-bror" blåsbubblor inomhus (och det får man ju inte).

- Han visste inte, jag visste!

Säger hon sen.

 

Tokiga roliga unge...med så många tankar och funderingar och glada upptåg.

 

Vill stanna tiden nu, vill ha den här våren länge, vi tre.

Visst längtar jag efter bäbisen också, men jag är rädd att missa tid och ögonblick med min tokiga lilla tjej.

Förstår att jag tänker annorlunda när Pyret väl är ute...

 

...för NU är ändå bäst.