söndag 30 september 2012

Ett år sedan

1 år har gått...
 
Jag vill knappt släppa Meja-Lisa med blicken en sån här dag.
Så mycket hemska tankar kommer upp.
Det känns så tryggt att hon sitter här i soffan och kollar på Pippi och äter äppelbitar.
 
Inget hemskt ska hända henne idag och ingen annan dag heller.
 
Jag ska alltid skydda henne så gott jag kan, men jag tänker aldrig begränsa henne, det är det viktigaste.
 
Min älskade lilla flicka, jag är så tacksam att du finns här hos oss.
Ett liv utan dig finns inte, det är inget liv.
 
Du är vårt allt.
 
 
 

4 kommentarer:

  1. Kram på er!
    /stillarna

    SvaraRadera
  2. Usch jag läste det inlägget igen och grät igen. Så otroligt hemskt ni var med om och så otroligt skönt att det gick bra allt! Stor kram

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer.

    Livet är skört...

    Kram till er

    SvaraRadera