torsdag 30 maj 2013

Pappan på hemmaplan

 
Äntligen är han hemma igen. Pappan i familjen.
Som vi har saknat honom.
 
Nu får han inte åka så långt bort igen (Piteå).
Nu vill vi ha honom på hemmaplan ifall bäbben tittar ut.
 
Det har varit många drömmar om nätterna den här veckan, jag har fött barn helt ensam, jag har haft värkar men inte orkat ringa till förlossningen, ja jag har drömt både det ena och det andra.
 
Men nu är han som sagt hemma och bäbben får komma när den vill, nu är jag ju i vecka 35+3 också....så nu skrämmer det inte mig lika mycket längre.
 
Visst vill jag gärna gå till minst vecka 37 eller där i krokarna.
Men så länge pappan är med får den komma när den behagar.
 
Lite andra tankar och känslor kring den här graviditeten då...
 
Ja jag har verkligen varit totalt slut den sista tiden.
Jag tror mycket beror på den oro jag känt, tror den gjort mig matt.
Varenda liten känning har fått mig att tro att jag ska föda, säkert samma känningar som alla känner men för mig har de direkt gjort mig orolig.
Jag som inte är en orolig person.
 
Sen är jag ju den som inte kan sitta still heller.
Så fort jag känner att kroppen fyllts med lite ny energi så ser jag till att få något gjort.
Det är kanske då jag borde fortsätta vila, för att vara pigg för det som komma skall.
Men jag tycker faktiskt att jag har blivit lite bättre på att vila och slappa...om jag får säga det själv.
 
Fötterna har nu varit svullna i två veckor och händerna börjar domna, precis samma symtom som innan Meja-Lisa föddes.
Stödstrumpor på och fötterna i högläge så fort jag får möjlighet.
 
Bäbisen ligger väldigt långt ner och huvudet är nu "ruckbart".
Så fort jag går en liten bit känns det som jag har ett huvud mellan benen och att det ilar och känns som elektriska stötar.
Får se vad som sägs på nästa MVC-kontroll, hur läget är då.

Jag har väldigt mycket foglossning den här gången, med Meja-lisa hade jag bara ont i svanken. Nu känns det som knivar i både svank, ljumskar och området där i kring.
Inge skönt alls.
Hoppas verkligen detta ger sig snabbt efter förlossningen. Vet ju att många kan ha kvar detta problem.
Vill inte!

Även fast jag klagar och har ont så får bäbben gärna stanna där inne ett tag till, jag är inte riktigt redo för att föda än.
Det är ju sista gången i det här tillståndet så det är lika bra att se det positiva och mysiga med det. 
 
Jag har själv tippat på att bäbisen kommer fredagen den 7 juni (vecka 36+4) och att det blir en tjej.
Joel tippar på 30 juni (vecka 40+0) och han tror också en tjej.
 
Vad tror ni?
Skulle va kul om ni ville lämna en kommentar och tala om vad ni tror att det blir och när den kommer.
 
Välkommen hem pappan, som vi har längtat efter dig.

7 kommentarer:

  1. Pojke, 12 juni tror jag, Peter tror det blir en rymmarkille den 6 juni 07.20...
    Kram från oss!
    E

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-)
      Peter kan ha fel;-)....jag är för slö för en "rymmarkille" :-)
      I så fall får han jaga:-)

      Vi får se vem som kommer närmast:-)

      Kram

      Radera
  2. Jag tror en grabbig grabb den 7e juni :)
    Kraaam Fridha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häftigt:-)

      Skulle va kul.

      Kram

      Radera
  3. Jag tror du blir fullgången, 28 juni är min gissning :) Jobbigt med alla krämpor. Hade fått för mig att du mådde rätt okej ändå, men det har väl blivit värre nu längre fram i graviditeten förstås :( Dom där ilningarna känner jag igen, det hade jag med och det va min värsta smärta. Men man fixar det ju! Du fixar det :) Kram på dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är klart man fixar det, det är ju inte värre en så....och det för ju med sig nåt fint....så ingen fara på taket med mig.
      Bara skönt att få klaga lite och tycka synd om sig själv;-)

      Men det ska bli skönt när man kan ta i och inte behöver vara rädd om det som finns inne i kroppen.

      Kram till dig Sara

      Radera
  4. Jag tror också på en kille,som kommer den 29 juni på fm..o det kommer att bli en bra förlossning..//Kram Lotta

    SvaraRadera